Paris-Brest-Paris 22-25/8 2011

Paris-Brest-Paris (PBP) är världens största motionslopp för långdistanscyklister. 5000 motionärer, företrädesvis medelålders män, cyklar 123 mil i en etapp. Loppet går vart fjärde år och lockar människor från hela världen till franska Bretagne. Den obligatoriska kvalificeringen sker genom att man cyklar 20, 30, 40 och 60 mil i hemlandet, samma år som PBP. Motionsloppen kallas randonneur-lopp, efter franskans uthållighet eller långdistans.

Jag (Magnus) är mycket tacksam och stolt över att ha lyckats genomföra loppet på ett anständigt och avspänt sätt på knappt 80 timmar. Det är tre timmar snabbare än förra gången.

Dessutom är jag mycket glad över att ha fått genomföra resan till Frankrike tillsammans med Åsa & Henrik i deras minibuss. Åsa & Henrik, som är mycket rutinerade randonneurer, startade denna gång med tandemcykel.

Peter Hampus och Stefan Biberg före start. Stefan försvarade Landsnora CK's färger med stor framgång.

Pigg bloggare i regnet före start kl 0500 måndag morgon.

84-timmarsgruppen, som Åsa, Henrik och jag tillhörde, startade i regn tidigt på måndagsmorgonen. Åskvädret gav ifrån sig så kraftiga magnetfält att den trådlösa cykeldatorn inte fungerade.

Det är en fantastisk upplevelse att cykla i en jätteklunga, fulltankad med kolhydrater, i den franska augustinatten. Det är helt svart mellan kl 2130 och 0630. Orden 'spar på krafterna' och 'håll säkerhetsavstånd' bör ständigt svepa genom hjärnan.

Reflexväst på natten är obligatorisk enligt fransk lag. Hjälm är frivillig.

Lars Johan Karlsson är betydligt skarpare i verkligheten än på denna suddiga bild.

Ett tiotal holländska cykelbilar kom till start. Den här killen blev omkörd av vår klunga i en uppförsbacke, men körde om oss i 75 kmh när det gick utför. Vi körde då i 52 kmh.

Min rumskamrat Mikael Hammeryd och undertecknad på bron över till Brest, dvs halvvägs. Det är ett mycket känsloladdat tillfälle när man har kommit halvvägs i ett så långt lopp. Nu kan man för första gången inse att det borde gå att ta sig i mål.

Eftersom loppet går i en enda etapp, är det lätt att bli 'lite trött'. Många lägger sig helt enkelt vid eller på vägen och vilar en stund.

Tredje dagens morgon. På väg tillbaka i medvinden.

Vad kan vara härligare än att susa fram på den franska landsbygden? Utan regn och med behaglig temperatur. Voltaren-tabletterna jag åt för att hålla knän och hälsenor 'i schack' hjälpte även mot öm rumpa.

Undertecknad på gott humör dag 3. Förhållandevis pigg och mentalt stark.

Ett par bilder från en av de hemliga kontrollerna. Inte speciellt glamoröst. Men det här klientelet verkar inte sakna glamour. Det är något annat man söker. Vad??? (utmaningar, så klart!!)

Fantastisk natur i Bretagne. Cykeln fungerade mycket bra utan ett enda haveri. Vajern till bakväxeln kärvade litet, men det hindrade inte framfarten. Packningen var lättare än förra gången, men innehöll ändå reservdelar såsom däck, ekrar, slangar och tejp. De fyra flaskorna fylldes inte mer än nödvändigt och innehöll sportdryck, vatten, coca cola och EnsurePlus, ett viktökningspreparat.

En äldre herre på en historisk randonneur-cykel.

Startnummer 5244, en tjej från Taiwan. Hon sov ingenting under hela loppet, och hade minimala stopp. Hon klarade maxtiden 90 timmar med 10 minuter tillgodo. En enastående prestation. Jag körde om henne säkert 10 gånger.

Min rumskamrat Mikael Hammeryd. Mikael avstod den sista nattens sömn till förmån för en bättre sluttid, 78.25. Jag sov sex timmar sista natten och landade på 79.44.

'Skrivbordet' hade plats för cykeldator, pulsmätare, strålkastarratt och en analog vägbeskrivning som man vred fram, och som fungerade mycket bra.

Äntligen målet i sikte! Efter nästan 80 timmar och 123 mil är det skönt att anlända till 'Stadion för mänskliga rättigheter' i Paris.
Totaltid 79,44 tim. Körtid 51,5 tim. Sömn 12 tim på tre nätter. Övrig stopptid 16 tim. Snittfart 24 kmh. Stigningar 10000 m.

Glad, stolt och förvånansvärt pigg efter målgången.

Tid för vila utanför svensk-hotellet (bilden är arrangerad).

Sista förberedelserna inför PBP

Nu är det bara några dagar kvar tills Magnus åker ner till Paris i bil tillsammans med de rutinerade cyklisterna Åsa & Henrik. De här dagarna används bl a till att byta kedja, kassett, däck, slangar och vajrar. Framväxeln hade spruckit vid en närmare titt, och trissorna i bakväxeln var slut. Sedan återstår montering av all extra utrustning. Det gäller att förutse sina behov av kläder, mat och reservdelar, och bara ta med det som kommer till användning.

Magnus kommer att köra på samma cykel som förra gången loppet gick, 2007. Det är en Scott CR1 Team som gått 2200 mil sedan 2006. Det som syns på bilden är kvar från förra loppet, resten är utslitet och ersatt.

Den svenska truppen består av över 110 startande. Nästan 100 av dessa kommer att bo på samma hotell bara någon kilometer från starten. Totalt har loppet ca 6000 deltagare. Jag vet inte vad 6000 x 1230 km blir, men det borde bli ca 180 varv runt jorden.

60-milen den 4-5/6 2011

Ett 40-tal cyklister hade hittat till Fredrikshofs klubbstuga i Täby,trots att klockan bara var 6 på morgonen.

60-milen går genom Stockholm, Järna, Flen, Örebro, Fellingsbro, Lindesberg, Grängesberg, Ludvika, Fagersta, Sala, Uppsala till Täby. I samband med 60-milen kunde Christer konstatera att han inte skulle ha möjlighet att delta i PBP den här gången. Loppet kräver ju en hel del uppladdningstid, tid som inte skulle finnas i år.

Magnus halkade efter i början, och cyklade genom ett sommarfagert Stockholm på egen hand.

Välkommen till Fittja!

Efter några mil kom han ikapp en klunga som höll ihop till stor del resten av loppet.

I Sörmland passerade vi den här fina gården. Hette Harpsund eller nå't.

På rulle i den vackra sörmländska naturen.

Vid Hjälmaren var det dags för en stämpling. De rutinerade rävarna passade även på att vila sig lite.

Klungan klarade sig från krascher, och tog varje tillfälle till vila.

Mer vila vid vägkanten.

Vanlig syn från sadeln. Mil efter mil lades bakom oss.

Efter Fellingsbro vek vi av norrut, med lite mer kuperad natur. Till glädje eller förtret.

Ännu mer vila vid vägkanten...

Framåt kvällen och Grängesberg blev det dags att tänka på dygnsvilan. Många körde nonstop, medan andra övernattade på vandrarhem i Grängesberg eller helt enkelt lade sig på en lastpall längs vägen eller under en gran, typ.

Efter några timmars sömn var man pigg igen, speciellt efter en fin frukost på brukshotellet i Fagersta.

De mer rutinerade cyklisterna hade fullt upp att köra tillräckligt sakta, så att inte de mindre erfarna i klungan halkade efter.

På en 60-mil går det mycket ut på att helt enkelt trampa på, och inte stanna så ofta och så länge...

... för att halka efter mer och mer.

Till slut passerade vi 600 km. Det skulle till och med bli 610 km innan vi kom i mål. Sammanfattningsvis en lugn och behaglig 60-mil som tog ca 37 timmar. De snabbaste körde non-stop på ca 24 timmar.

40-mil den 22/4 2011

Nu var det dags för den lite längre distansen 40 mil. En hel dags cykling, helt enkelt. Christer ser förberedd och laddad ut.

Ner till Södertälje gick det i rimlig fart. Sedan ökad farten snabbt. Magnus blev avhängd när han cirklade runt och fotade.

På väg in till Nyköping var det många i täten som körde fel. Magnus kunde glatt paca genom hela sta'n, eftersom han hittade.

Fruktstund i väntan på färjan över Bråviken. Vi blåste ner hit i ca 34 kmh i snitt.

På väg ner till Söder-köping och en språngfika.

Magnus och Stefan körde själva ett tag...

...men väntade in en klunga för att hjälpa dem lite med förningen...

Skylten till trots gick det inte att få kaffe på pizzerian i Rejmyre.

Man kunde ta sig tid att stanna och plåta omgivningarna 1/125 sekund.

Inte heller pizzerian i Hälleforsnäs hade hört talas om kaffe. Men de hade gott bröd.

8 km grusväg i vackra Sörmland. Bengt Sandborgh förde.

Solned-gången var nära. Det var även Gnesta.

Stolta pedal-riddare kom i mål vid 2315-tiden, efter ca 17 timmar. Stefan hade förresten lämnat blod i veckan.