Paris-Brest-Paris 22-25/8 2011

Paris-Brest-Paris (PBP) är världens största motionslopp för långdistanscyklister. 5000 motionärer, företrädesvis medelålders män, cyklar 123 mil i en etapp. Loppet går vart fjärde år och lockar människor från hela världen till franska Bretagne. Den obligatoriska kvalificeringen sker genom att man cyklar 20, 30, 40 och 60 mil i hemlandet, samma år som PBP. Motionsloppen kallas randonneur-lopp, efter franskans uthållighet eller långdistans.

Jag (Magnus) är mycket tacksam och stolt över att ha lyckats genomföra loppet på ett anständigt och avspänt sätt på knappt 80 timmar. Det är tre timmar snabbare än förra gången.

Dessutom är jag mycket glad över att ha fått genomföra resan till Frankrike tillsammans med Åsa & Henrik i deras minibuss. Åsa & Henrik, som är mycket rutinerade randonneurer, startade denna gång med tandemcykel.

Peter Hampus och Stefan Biberg före start. Stefan försvarade Landsnora CK's färger med stor framgång.

Pigg bloggare i regnet före start kl 0500 måndag morgon.

84-timmarsgruppen, som Åsa, Henrik och jag tillhörde, startade i regn tidigt på måndagsmorgonen. Åskvädret gav ifrån sig så kraftiga magnetfält att den trådlösa cykeldatorn inte fungerade.

Det är en fantastisk upplevelse att cykla i en jätteklunga, fulltankad med kolhydrater, i den franska augustinatten. Det är helt svart mellan kl 2130 och 0630. Orden 'spar på krafterna' och 'håll säkerhetsavstånd' bör ständigt svepa genom hjärnan.

Reflexväst på natten är obligatorisk enligt fransk lag. Hjälm är frivillig.

Lars Johan Karlsson är betydligt skarpare i verkligheten än på denna suddiga bild.

Ett tiotal holländska cykelbilar kom till start. Den här killen blev omkörd av vår klunga i en uppförsbacke, men körde om oss i 75 kmh när det gick utför. Vi körde då i 52 kmh.

Min rumskamrat Mikael Hammeryd och undertecknad på bron över till Brest, dvs halvvägs. Det är ett mycket känsloladdat tillfälle när man har kommit halvvägs i ett så långt lopp. Nu kan man för första gången inse att det borde gå att ta sig i mål.

Eftersom loppet går i en enda etapp, är det lätt att bli 'lite trött'. Många lägger sig helt enkelt vid eller på vägen och vilar en stund.

Tredje dagens morgon. På väg tillbaka i medvinden.

Vad kan vara härligare än att susa fram på den franska landsbygden? Utan regn och med behaglig temperatur. Voltaren-tabletterna jag åt för att hålla knän och hälsenor 'i schack' hjälpte även mot öm rumpa.

Undertecknad på gott humör dag 3. Förhållandevis pigg och mentalt stark.

Ett par bilder från en av de hemliga kontrollerna. Inte speciellt glamoröst. Men det här klientelet verkar inte sakna glamour. Det är något annat man söker. Vad??? (utmaningar, så klart!!)

Fantastisk natur i Bretagne. Cykeln fungerade mycket bra utan ett enda haveri. Vajern till bakväxeln kärvade litet, men det hindrade inte framfarten. Packningen var lättare än förra gången, men innehöll ändå reservdelar såsom däck, ekrar, slangar och tejp. De fyra flaskorna fylldes inte mer än nödvändigt och innehöll sportdryck, vatten, coca cola och EnsurePlus, ett viktökningspreparat.

En äldre herre på en historisk randonneur-cykel.

Startnummer 5244, en tjej från Taiwan. Hon sov ingenting under hela loppet, och hade minimala stopp. Hon klarade maxtiden 90 timmar med 10 minuter tillgodo. En enastående prestation. Jag körde om henne säkert 10 gånger.

Min rumskamrat Mikael Hammeryd. Mikael avstod den sista nattens sömn till förmån för en bättre sluttid, 78.25. Jag sov sex timmar sista natten och landade på 79.44.

'Skrivbordet' hade plats för cykeldator, pulsmätare, strålkastarratt och en analog vägbeskrivning som man vred fram, och som fungerade mycket bra.

Äntligen målet i sikte! Efter nästan 80 timmar och 123 mil är det skönt att anlända till 'Stadion för mänskliga rättigheter' i Paris.
Totaltid 79,44 tim. Körtid 51,5 tim. Sömn 12 tim på tre nätter. Övrig stopptid 16 tim. Snittfart 24 kmh. Stigningar 10000 m.

Glad, stolt och förvånansvärt pigg efter målgången.

Tid för vila utanför svensk-hotellet (bilden är arrangerad).